Den enda vägen leder ingenstans

Högervridna politiker och sympatisörer hänvisar ofta till den enda vägens politik. Ok, dom kallar den visserligen inte så, och i flera fall säger dom sig ta avstånd från det uttrycket, men ändå är retoriken densamma: ekonomisk tillväxt är det viktigaste och det enda politiken egentligen ska gå ut på.

Idag hittade jag en cool sida som enkelt (och kul) beskriver varför denna "enda väg" inte kan fungera hur länge som helst (vilket egentligen den finanskris vi nu lider efterdyningarna av borde vara ett rejält tecken på.)

På impossiblehamster.org kan man se en (animerad) video om en hamster som växer lika konstant hela tiden som den gör under sin första tid i livet och vad det skulle leda till. Detta görs för att åskådliggöra hur absurd tron på den oändligt ökande marknadsekonomin är.

Jag tror lika lite på "den enda vägens" politik, som jag tror på totaliär kommunism. Måttfull blandekonomi tror jag är den bästa vägen, så som det var på den tiden Sverige verkligen blomstrade - på 50-, 60-, 70- och till viss del 80-talet. Sedan tidigt 90-tal har alla partier utom V och MP dragit åt höger (ja även sossarna under Person-eran) och tack vare högerstyre ungefär en gång i decenniet har våran välfärd nedmonterats till ungefär hälften av vad den var i sin glans dagar.

Vi svenskar borde skämmas för att vi låtit vårt underbara land få hamna i B-ligan! Men eftersom jag är i grunden en positiv själ, så tror jag på att det går att återupprätta och förbättra.

Men vi får inte heller tillåta att det görs på samma hafsiga sätt som den sittande alliansregeringen gjort - stressade av att dom historiskt sett nästan aldrig lyckas sitta mer än en mandatperiod i taget, åtminstone i modern tid.

Nej, när väl den kommande regeringen (jag har inga tvivel på att det blir de rödgröna som nu sitter i opposition) så bör den gå fram på ett beaktande och försiktigt, men ändå resolut sätt, i återuppbyggandet. Det måste få tid för att bli stabilt och hållbart - såväl för samhället som för miljön.